I dag är den tio år sedan den första Sagan om ringen-filmen av Peter Jackson hade premiär. Det får en att känna sig lite gammal, eller hur?
Det firar SF-, fantasy- och skräckbloggen Drömmarnas berg med att låta 20 personer skriva om sina minnen av den allra första gången de såg filmen. Det tycker jag är ett fantastiskt initiativ, som förtjänar lite uppmärksamhet.
Det är en brokig samling människor som skriver. Det är författare, översättare, serietecknare, bibliotekarier och andra entusiaster. Och så jag, som är väldigt glad över att få vara med i detta eminenta sällskap.
In och läs vad de andra skriver!
Själv skrev jag så här:
Det är tio år sedan den första Sagan om ringen-filmen hade premiär. När jag fick höra det kände jag mig först lite gammal. Det känns som om det var igår jag sjönk ner i biofåtöljen och lät Cate Blanchetts röst vagga in mig i Midgårds lika underbara som grymma värld. Men när jag såg om alla tre filmerna för att minnas hur det kändes då, när jag för första gången kunde se kampen mellan det goda och det onda i Tolkiens fantasivärld spelas upp för mina ögon kände jag mig inte gammal längre. Jag kände mig lika tidlös som berättelsen, för det är just det Sagan om ringen är – tidlös. Det är möjligt att Härskarringen ska sämja, främja och djupt i mörkrets vida riken tämja, men berättelsen om den har sedan den först publicerades för snart sextio år sedan gjort något ännu mäktigare. Den har fört människor samman över alla tänkbara gränser: nationalitet, ålder, klass, kön, religion. Det är en oerhörd kraft som inte ens Mordors eldar skulle kunna förgöra.
Litteratur och annan konst förenar. Det är nästan det jag gillar mest med kultur. Och om jag nu ska kosta på mig att bli lite filosofisk, så gissar jag att det är just detta som gör att människor alltid har delat kultur med varandra. Det är ett sätt att höra ihop, att hitta ett gemensamt sammanhang, även när de yttre skillnaderna tycks oöverstigliga.
Som alltid är kommentarsfältet fritt. Dela gärna med dig av dina egna upplevelser av Jacksons filmer!
UPPDATERING: Ni kan så klart blogga om era upplevelser också. Det har Jimi Wikman till exempel gjort.